Miizing

Imorgon är det en månad sedan jag började äta min nya medicin,
Sertralin. Det är många som har undrat vad det är för medicin
som jag äter men få som fått veta det. Jag har skämts. Men vad
ska jag skämmas för egentligen? Ingenting! Så here we go..

 

 

Sertralin är en selektiv serotoninåterupptagshämmar-medicin som
ska öka serotoninet i min hjärna för att jag ska börja må bättre.
Medicinen ska öka välbefinnandet, ge tillbaka livslust och glädje,
dämpa ångest, reglera humöret, öka koncentrationen etc.
Medicinen används vid behandling av depression, panikångest,
social fobi, posttraumatisk stressyndrom (PTSD) och tvångstankar.

Det tar cirka 6-8 veckor innan medicinen ger resultat, så nu har
ungefär halva tiden gått och jag märker redan lite skillnad. Första
veckan fick jag bara ta en halv tablett per dag men sen ökades
dosen och nu äter jag en tablett per dag. Det är oklart hur länge
jag måste äta medicinen men minst 7-8 månader. Det kan bli
resten av livet, allt beror på hur min kropp svarar på medicinen
och hur jag mår av den. Man får inte sluta med den för tidigt även
fast man kanske tycker att man mår bra, för det är stor risk att
återinsjukna snabbare då.

 

 

Biverkningar
Detta är en medicin som har galet många biverkningar.. Det var
nästan två sidor (skrivet med liten textstorlek) om vilka biverkningar
som kan uppstå. Illamående, huvudvärk, yrsel, trötthet, rastlöshet,
sömnlöshet, diarré och gaser, muntorrhet, ångest, domningar i
kroppen, synstörningar, öronringning och ökad aptit är de vanligaste.
Sen finns det massa fler biverkningar också men alla ovanstående
(förutom de tre sista) som jag nämnt är de biverkningar som jag
fick av medicinen. Ni ser, det är inte lite.. Det jag främst har
haft är rastlöshet, sömnlöshet, muntorrhet och gaser.

 

 

Tankar
När läkaren sa att jag ska börja äta SSRI-medicin (anti-depressiv)
blev jag ledsen. Varför jag? Vad ska folk tycka och tänka? Är
jag psykisk sjuk? Tusen tankar snurrade. Jag fick mycket info
av läkaren om medicinen och substansen samt läsa en bok om
depression, behandling etc. Det var rätt bra tycker jag, för då
fick jag se att jag inte är ensam om denna sjukdom (fast man
just då kände sig ensam).

 

I början skämdes jag för att jag åt anti-depressiva. Jag ville inte
att folk skulle veta det. Jag skämdes och undrade vad folk skulle
tycka och tänka. Men nu när det har gått en månad med medicin-
ätandet har jag ändrat tankar. Varför ska jag skämmas över att
jag äter det? Jag är inte ensam om att äta sån medicin, utan väldigt
många gör det. Medicinen får mig att må bättre och orka mer.
Jag är inte lika "låg" som tidigare, jag har börjat få tillbaka intresset
och engagemang för olika saker. Jag brottas fortfarande med
utbrändheten, stressen etcetera men medicinen hjälper mig på vägen.
Depression kommer jag leva med och jag är medveten om att det
kan komma fler perioder framöver då jag "insjuknar" mer igen.
Men tack vare medicinen mår jag bättre och orkar mig upp ur sängen
på morgonen, jag börjar få tillbaka livet och det känns så skönt att
det går åt rätt håll.