Miizing

 

Ja jag mådde sämre efter måndagens läkarbesök och mår
fortfarande väldigt dåligt, men det är inte på grund av läkar-
besöket. I måndags var det på grund av besöket och beskedet
som jag fick, att jag måste äta ännu en till anti-depressiv medicin.
Då hade jag en gnagande känsla och väldig ångest inombords,
för att höra att man fortfarande är deprimerad, att medicinen inte
hjälpt nog och att man måste äta en till anti-depressiv sort är
inte roligt.. Men sen måndagkväll har jag mått dåligt på grund
av den nya medicinen som jag började med den kvällen. Den
ger mig extrema biverkningar såsom; jag är väldigt dåsig och
trött av den till långt in på eftermiddagen dagen efter, jag mår
illa och har väldig yrsel, min reaktionsförmåga är kraftigt ned-
satt och jag klarar inte av att köra bil, allting går i slowmotion
och är orkeslös/lealös i kroppen och har ryggvärk.

Det verkar som att "Malin" är en aktiv läsare av min blogg då
"hon" sett att jag gymmat etcetra före måndag. Ja dagarna
innan måndag mådde jag bättre och hade ork att träna litegrann.
Men måendet varierade från dag till dag, ibland fanns orken och
jag kände mig piggare, ibland inte. Jag har varit sjukskriven sedan
början av juni och de första veckorna låg jag mest, hade inte ork
till någonting. Den jobbigaste tiden med att ligga i sängen/soffan,
inte göra någonting, inte känna några känslor, inte ha lust osv
har jag redan haft. I augusti började jag äta första anti-depressiva
medicinen och efter två-tre veckor märkte jag positivt resultat;
jag började känna mer ork, engagemang, delta mer i samtal och
det sociala, känna känslor etcetera. Men måendet varierar från
dag till dag, ibland mår jag bättre och ibland sämre. Att ha dep-
ression betyder inte att man ligger och stirrar in i väggen
hela tiden. Det är den bilden många har av depression, och det
var så jag också såg depression innan jag själv fick diagnosen.
När läkaren i augusti sa att jag hade depression höll jag inte med,
"Nej det stämmer inte, jag är inte deprimerad, jag ligger inte och
glor i väggen nu". Men vet ni? Depression är så mycket mer!
Fick information av läkaren och en "bok" att läsa om depression
för att inse att det är något som jag lider av. Efter all kunskap jag
fått kan jag säga; Ja, läkaren hade rätt, jag har depression
(utmattningsdepression, dvs. både utbränd och depression) och
nej, depression är inte bara att ligga i sängen och inte orka ta
sig ut. Det är bara en del av depressionen och den perioden hade
jag i somras, då låg jag bara i sängen/soffan. Nu försöker jag
hantera depressionen, ångest, stressen med min terapi som är
gymmet. Där kan jag släppa alla tankar och fokusera bara på att
lyfta, det är jag och vikterna, inget annat för stunden. Men nu
på grund av min nya anti-depressiva medicin har jag ett bakslag
och är tillbaka på ruta ett känns det som, ligger på soffan och
orkar/klarar inte att göra något när jag mår såhär av biverkningarna.

 

 

Att lida av psykisk ohälsa är jobbigt och även fast det idag är väldigt
vanligt så skäms man över det, särskilt när man måste äta anti-
depressiva mediciner. I början ville jag inte att folk skulle veta det
men efter ett par veckor med anti-depressiv medicin gick jag ut med
det offentligt, för det ska inte vara något att skämmas för! Att ha
psykisk ohälsa ska vara lika "accepterat" som att ha fysiska problem
tycker jag. Man är inte en sämre person för att man har psykisk
ohälsa! Nu blev det ett långt inlägg, så en eloge till er som läst allt!