Ätstörning och fearfood
till mat och har ätstörning. Säger ”har” eftersom jag inte ännu
är fri från det. Jag har alltid förnekat problemet och blev arg
när folk påtalade det, sa att jag var smal och inte åt osv. Trots
att jag uppfyllde alla ”kriterier” för ätstörning så förnekade jag
det. Det tog väldigt länge innan jag själv insåg och accepterade
att jag hade ätstörningsproblem. Ätstörningen började i hög-
stadiet då jag hade en tuff period, sen blev det bättre och jag
”levde som vanligt” i något år vilket gjorde att jag inte trodde
att jag hade ätstörningsproblem. Under åren gick det upp och
ned i perioder, men de senaste tre-fyra åren har ätstörningen
varit värst och då jag haft mest problem med mat. För ungefär
1½ år sedan var det värst, då vägde jag endast 39 kg..
Det var först i våras/somras 2015 som jag själv insåg att jag
hade ätstörningsproblem. Efter att ha levt i förnekelse väldigt
länge kändes det skönt att tillslut inse och acceptera problemet.
Efter accepterandet har det varit tungt och jobbigt att försöka
ta mig tillbaka till ett normalt tänk och förhållande till mat,
och jag är inte frisk från det ännu. Det går inte att räkna hur
många bakslag jag haft och hur ofta de ”dumma hjärnspökena”
dykt upp.. Ibland kan jag ”knuffa bort” dem och ibland inte.
Men nu har jag fått en bättre relation till mat och vågar äta,
för jag har märkt att det gynnar mina träningsresultat. Det
finns dock fortfarande mat som jag inte klarar av att äta,
dit hör bland annat pizza, hamburgare och strips, kebab,
pasta (klarar ibland glutenfri) och vitt bröd. Har även svårt för
tårtor och fika, ibland går det att äta och ibland inte. Det är
likadant med godis och snacks, samt att jag ofta får ångest
efteråt. Jag vill också kunna avnjuta en pizza eller hamburgare
men det går inte ännu.. Men att jag äter mat, större portioner
och klarar godsaker någorlunda känns bra, det är ett steg i
rätt riktning. Det är inte roligt och inte lätt att ha detta problem,
jag har ofta en kamp med mig själv och hjärnspökena men
jag kämpar på och hoppas bli ännu friskare så jag kan få ett
helt normalt förhållande till mat.
Jag hade också problem med vikten i tonåren då jag var smal vägde 45 kg och var otroligt smal då jag inte åt något kunde typ leva på knäckebröd men skönt att jag har gått upp igen med vikten och så.
Ja smothie är gott brukar variera det så kör olika.
Älskar kokos
Du har gjort en bra resa dit du har kommit :) Det är ingen lätt väg men det går med tiden :) det vet jag med mina erfarenheter
SV: åh tack! <3 det har gått sååå bra, är så stolt över mig själv =D
Hoppas du har haft en bra vecka hittills!
Vad skönt att det åtminstone går framåt, då är det på rätt väg!
Starkt av dig att skriva det här inlägget. Det är väldigt bra att du kommit underfund med att du har/haft problemet själv för annars kan man inte bli hjälpt om man inte förstår att man behöver hjälp. Grym är du! Kram
Jag tycker att det är bra att du skriver detta svart på vitt, för din egen skull. Så att du har i skrift något så konkret att vara stolt över, att du mentalt har kommit så långt! Ta hjälp av psykolog eller dietist om bakslagen kommer, jag har fått sådant stöd flera gånger.
Ja huvva, vilket väder vi haft. Idag har vi strålande sol, men jag är så sänkt från tanddragningen att jag inte orkar ta mig ut i den >.<
