Måndag
Har haft en mysig helg med höstmarknad, shopping, massor av
kaffedrickande och lugna stunder i soffan. Nu är jag redo att ta mig
an arbetsveckan som kommer bli hektisk. Har massor inplanerat
denna vecka: flera möten, utbildningar, hembesök och vårdplanering.
Utöver detta ska jag hitta tid till att skriva utredningar och beslut..
Har ett sent hembesök inbokat idag men efter det tänkte jag faktiskt
ta mig till gymmet för första gången på tio dagar. Det är efterlängtat!
Hoppas ni får en bra start på veckan!
Jag har också mycket inplanerat. Är så sjukt trött alltså, men det är väl bara att brassa på. Så går kanske veckan lite snabbare.
Vilken härlig helg och vackra blommor :)
SV: Ja nutellabullar har jag aldrig bakat ännu men låter så otroligt gott :)
Det är så mysigt att gå på höstmarknad tycker jag. Dricker inte kaffe själv ( ännu ) men det är väl bara en tidsfråga innan jag sätter den vanan i system ;)
sv: Jag förstår dig mycket väl att du känner som du känner mot den här tjejen som behandlade dig så. Jag är övertygad att hennes ord och beteende haren påverkan på hur du ser på dig själv idag. Det är bara av egen erfarenhet. Jag har ju aldrig blivit mobbad för min vikt eller liknande men mina vänner eller en del av dem betedde sig som skit i högstadiet och det var då mina tankar drog igång och jag hittade då maten och träningen som nånting som jag var bra på och fastnade i det.
Nej det är verkligen svinjobbigt med denna ångest och hjärnspöken som spökar med en och säger vad som är rätt och fel. Att man inte ska äta, att man ska träna osv. Det är inte bara att äta som dem flesta tror. Det är så mycket annat bakom som sätter stopp för det :(
Jag ska ju inte till sjukhuset idag och träffa henne. Väga mig och äta lunch med henne men känner att jag inte vill det egentligen. Funderar på att skita i att åka dit till nästa vecka för det ger ingenting för mig längre känner jag. Jag fick henne via att jag har varit på bup innan för min anorexi och när jag fyllde arton så flyttades jag över till vuxenpsyk i samma veva och fick då henne. Man kanske kan byta men känner inget förtroende för nån av dessa människor på affektiva som det heter. Så vet inte hur jag ska göra faktiskt :/
Det är precis som för mig. Man kan känna sig som ett fläskberg i tid och otid och det är en så obehaglig känsla. Och till svar får man bara att ja men du är inte tjock. Du ska ha flera kilo till på dig. Man ba: ok. tack för stödet..
Men det knepiga med denna sjukdomen är ju att när man väger såpass lite som man gör och är underviktig det är då dem här tankarna är som värst. Det är då man känner sig som tjockast. När man har lite mer kilo på kroppen så är man inte så fokuserad av dessa tankarna. Klart man känner sig tjock emellanåt då också men inte på samma sätt ändå <3
hoppas du får en grym start på veckan och lycka till på gymmet:D
